Växtfärgning av garn i Umeå

Ibland händer det saker som påminner oss om vad som är viktigt i livet. Viktigt på riktigt. Att gå igenom utmattningssyndrom och allt vad det innebär är ju en dans på rosor om man jämför med en cancerutredning.

Cancerutredning och Umeå

Ja, jag sa cancer. Min storasyster, min pelare, min kraft. Hon som håller i en när det blåser. Hon som lyssnar, hon som ser, hon som hjälper. Tre år skiljer mellan mig och Anna och vi har gått igenom mycket tillsammans, både roligt och jobbigt. Nu har hon varit sjuk i flera månader. Lungorna vill inte fyllas med luft. Något tar emot, något hindrar. Det ena resultatlösa testet efter det andra. Hemma höll vi andan, 100 mil bort. Men på något märkligt sätt övervinner vardagens bestyr även i de dystraste timmarna…

…tills hon ringde och samtalet innehöll ordet cancer. Vad hon sa efter det kommer jag inte ens ihåg. Jag var för upptagen med att hålla tillbaka tårar och tänka på hur det skulle gå om hon faktiskt hade cancer. Cellgifter, strålning, familjen, barnen. När vi lade på slutade jag andas och grät livet ur mig. Jag grät för allt vi skulle missa. Det kan ju inte ta slut nu? Så här skulle det inte vara. Detta är fel. Inte kan det väl vara så här allvarligt?

Jag fick panik och bestämde mig för att åka upp till Umeå och bo hos henne en hel vecka. Lämna alla måsten och sysslor hemma och bara åka. Följa hjärtat, som ville slå i Umeå, hos min syster.

Alla reagerar olika på situationer som denna, man har olika sätt att skydda sig för att klara verkligheten man står inför. Vissa förnekar in i det sista, accepterar inte vad som händer, andra bryter ihop medan några blir helt tomma och vilsna eller så kör man på som inget har hänt. Det finns inga rätt eller fel.

Jag bryter ihop fullständigt, förbereder mig på det värsta, verkligen visualiserar det hemskaste av de hemska alternativen. Det är mitt sätt att skydda mig, jag gör mig själv omedvetet beredd på vad som ska komma. Tror att jag kan klara det bättre då.

MEN nu sitter jag här i hennes soffa, lättad, glad och avkopplad. Dagarna innan mitt plan skulle lyfta fick hon resultatet från skikt-röntgen och det fanns inga tumörer i hennes kropp. Vilken känsla!! Tacksamhet, lättnad och ren lycka bara spred sig som ett magiskt vitt sken man bara ser på film!

Så veckan i Umeå har liksom varit fylld av uppskattning till de små sakerna. Livet som kom tillbaka! Vi har gjort saker vi inte gjort på länge eller typ aldrig. Vi har färgat garn tillsammans, vi har ätit själva på restaurang och unnat oss ALLT vi var sugna på, sett på film mitt på dagen utan karlar och barn, vi har frossat i garn, stickprojekt och kreativitet, pulsat i djup snö, åkt spark, pratat, druckit te, reflekterat och varit på Yin-Yoga. Istället för ångest och tårar blev det vila och avkoppling!

Nu väntar fler undersökningar eftersom hennes lungor inte fylls med luft som de ska. Men det ser mer hoppfullt ut nu.

Naturlig färgning av garn

Min syster är proffs på mycket och att färga garn är inget undantag. Ett intresse hon haft i många år. Nu hade hon lånat en superfin bok på biblioteket som vi bläddrade i mycket. Naturlig färgning heter den och är skriven av textilkonstnären Lina Sofia Lundin. Förutom att vara jäkligt inspirerande och fylld av vackra foton, innehåller den en massa tips och 26 olika recept på färgbad. Vi testade att färga med svarta bönor, lökskal, valnötskal och avokado. Rekommenderar verkligen boken till dig som gillar att färga garn och även till dig som inte har så mycket erfarenhet och kanske vill testa för första gången. Boken är snygg, tydlig och pedagogisk. Vi färgade mest ullgarn från Marskogens Lamm och Ullcentrum men testade även bomull och tyg.

Färgning med skal och kärnor från avocado.

Färgning med svarta bönor.

Färgning med skal från både gul och röd lök.

Färgning med skal från valnötter.

Att spinna garn med slända

Ett outforskat område är ju det här med att spinna sitt eget garn. Efter en del stickcaféer hos LimmoDesign har min syster blivit inspirerad att prova. Ska bli roligt att följa Annas spinning-resa! Från det första ojämna nystanet till hennes egen personliga stil. Kanske kan jag göra beställningar i framtiden? Jag själv älskar att sticka alldeles för mycket så jag lägger min tid där. Färgning och spinning får vänta för min del. Jag samlar visserligen på hobbys och ruset av att lära sig nya saker men ibland får man lägga band på sig själv.

Bilden längst ner är Annas första handspunna nystan. Visst är det fint!