Att vara småföretagare

Ja, asså det där med att driva företag är lite som med mig och smink…. ibland lyckas man och ibland undrar man vad f-n man håller på med.

Det bästa med att vara småföretagare

Det är de små sakerna i vardagen jag uppskattar mest av allt. Jag kan ta det lugnt med barnen på morgonen och få dem i tid till skolan utan en stressig brännande fackla ständigt bakom mig. Kommer jag att hinna? Jag kan ta det lugnt varje skollov, varje studiedag utan kniven mot strupen och en gnagande undran om man får ledigt. Jag kan gå på alla uppträdanden i skolan, vara med på pysseldagar och hämta tidigt ibland. Jag måste inte längre göra saker så fort det bara går, hela tiden, varenda minut, varenda sekund. Jag måste inte göra flera saker samtidigt för att hinna.

Jag äger min tid, jag bestämmer över både agenda och tempo. Jag kan ta på mig mycket jobb under perioder för jag kan planera ett lugnare tempo sedan. Jag vaknar utan ångest. Bara en sån sak. Att vakna utan ångest….

Vem startar eget?

Men att vara egen företagare innebär också att man måste skapa alla sina livlinor i samhället helt själv. Pension, försäkringar, back-up planer och ekonomisk trygghet. När jag var liten hade jag en bild av egna företagare som unga män, hungriga på pengar, kostym och yuppienalle. Jagandes efter grymma bilar och dyra klockor.

Nu har jag en helt annan bild. De flesta jag träffar är kvinnor som följer inre driv, hjärtan och drömmar. Som sliter, riktigt sliter för att ens få det att gå ihop lite bara.

Budget, bokföring, skatt, moms, inköp, försäljning, strategier, konkurrens, events, vardag, produktion, marknadsföring, planering och kreativitet. Det är många yrkesroller man ska bemästra som småföretagare, en del svinroliga och en del lite mer krävande.

Ibland kommer de där tvivlande tankarna upp till ytan och fräter. Frustration, tvivel och osäkerhet. Inte osäkerhet om var jag vill vara eller vad jag vill uppnå. Utan mer, vad händer om allt går dåligt? Alltså riktigt dåligt.

Har jag satt mig och hela min familj i en galen situation? Är jag självisk? Varför har jag inte vett på att vakna, jobba, laga mat och städa som alla andra verkar orka? Livet skulle bli så mycket lättare då, tänker jag ibland.

Är det värt det?

Det är då jag påminner mig om vad jag har och var jag har varit. För vad är poängen med att ha en bra lön, en trygg anställning, om allt jag kan tänka på när jag ligger där på stranden i ett varmt land, bara är jobb, jobb, jobb. Jag ser barnen leka i vattnet med sina cyklop, glada över upphittade stenar och snäckor. Jag ser. Jag hör. Men jag är inte där. De skrattar och jag gråter.

Nu kanske vi inte har råd att åka till ett varmt land och en härlig strand men det vi har är tid. Tid tillsammans, tid att se varandra i ögonen, att lyssna på varandra utan distraktioner, att spela kort en torsdagkväll, att åka till simhallen, att göra läxor i lugn och ro, att se en film, att mellomysa med mormor och morfar, att hjälpa syster med hundpromenader, att lyssna på vänner i telefoner. Allt det här har jag magiskt fått tillbaka och jag är så tacksam för allt jag gått igenom de senaste åren. För jag njuter lite varje dag istället för att se fram emot en semester då all lycka plötsligt ska infinna sig.

En del frågar om det går att ens ha semester som egenföretagare… du sätter väl av pengar till pension? Du har väl bra försäkringar? Andra tycker jag är modig, ger mig komplimanger för att jag vågar. Många vill också leva ut sin dröm som egen företagare och ber om tips och råd.

Du som funderar och undrar. Är det värt det?

Ja, absolut! Varenda sekund! Jag försöker se varenda motgång som en lärdom, och tro mig, motgångarna kommer. Tänk så här, om du älskar det du gör, då går det. Bara du vet vad som är bäst för dig, ingen annan.

Pepp och styrkekramar till dig som funderar på att starta eller som redan driver ett litet företag. Här kommer några fler tips.