Snart kommer det finaste naturen har att ge. Det man väntar på. Höstens fina färgexplosioner som lyser upp mulna, regniga dagar och allt känns förlåtet.
Jag är otroligt bra på det, att liksom köra på, stå ut och inte känna efter. För mina tankar säger att jag har varit med om värre, eller hur?
